Dagarna före jul erbjöd vi studiebesök på Vinnova och vi
var tjugotalet kollegor som tog möjligheten att se deras
aktivitetsbaserade arbetsplats. Min upplevelse var positiv och jag gillade
framför allt stämningen bland medarbetarna. Det fanns arbetsplatser där man
satt tyst och fokuserat och arbetade, livligare möten i konferensrum och en
stor allmän yta där man kommunicerade med varandra på en ”hemma hos” nivå. Det
hela kändes hemtrevligt tycker jag.

Så långt om själva arbetsmiljön. Men det
aktivitetsbaserade arbetssättet då? På ett studiebesök i den här formen tycker
jag att det är svårt att se det aktivitetsbaserade arbetssättet. Jag
reflekterar också över vad begreppet egentligen innefattar. I tanken letar jag i
min närmaste arbetsmiljö och fastnar för ett exempel som kanske kan vara
relevant. På kommunikationsenheten har vi sen några år infört måndagsmöten.
Formen för dessa har stötts och blötts under några år, men sen en längre tid
består mötet av en halv timmes avstämning av det aktuella läget av energifrågan
i media.

Tillsammans diskuterar vi hur vi ska förhålla oss till det
och hur vi ska kommunicera i myndigheten kanaler. För det arbetsmomentet har vi
ett ståbord mitt i landskapet och diskussionen blir öppen för kollegor att
höra. Med hjälp av Skype kopplar vi upp fysiskt frånvarnade kollegor; virtuellt
med andra ord.

Ser du något exempel nu i vår verksamhet på hur vi arbetar
aktivitetsbaserat? Berätta gärna och dela tankar här.

Katarina Bruno

Projektledare