Gå ut i fågelkvittret, sa Cecilia Bertilsson. Ta vara på
Eskilstunas fina parker och ha dialogmöten där. I måndags var vår tidigare
kollega Cecilia Bertilsson, nu utlånad till Tillväxtverket, på besök och vi
arrangerade ett lunchseminarium där hon berättade hur det är att arbeta
aktivitetsbaserat på Tillväxtverket. Tjugotalet medarbetare var samlade och
aktiva med att ställa frågor.

Det rörde sig bland annat om frågor om de personliga skåpen
var tillräckligt stora och om man lyncar(Skypar) för att hitta varandra. På dessa svarade
Cecilia att skåpen räcker och visst lyncar(Skypar) man, men så hittar man också varandra i de
olika stråken. Sen ställdes frågan om man måste jaga arbetsplats, men Cecilia sa att det
fanns gott om olika platser att välja på. Däremot var det lite dåligt med
mötesrum som var bokningsbara.

Tag hand om nyanställda var ett annat medskick som Cecilia
hade. När hon började i höstas hos Tillväxtverket så ingick hon inte i det ordinarie introduktionsprogrammet.
Det var lite trevande hur man skulle förhålla sig tyckte Cecilia. Det kändes känsligt att man riskerar att ”ta” någon annans plats. Så småningom
så började hon att förstå sammanhanget och väljer idag arbetsplats utifrån det
arbetssätt hon önskar.

När hon skriver sätter hon sig mer avskilt för att fullt ut kunna
fokusera. Hon säger också att hon är på kontoret nästan varje dag numera. Hon
har upptäckt oväntade vinster som att tex att sitta bredvid någon annan kollega en
dag och kunna lösa många frågor under hand. På så sätt slipper man att boka möten. Hela
arbetssättet leder till en plattare organisation där tid och rum får en annan
betydelse. Resultatet av det man ska åstadkomma blir mycket viktigare.

”Men glöm
inte konsten” är också ett medskick från Cecilia. När man inte har personliga
arbetsplatser är det viktigt att själen stimuleras med gemensamma intryck.

Katarina Bruno

Projektdeltagare och arrangör av lunchseminariet.

PS Stort tack till Tillväxtverket och Cecilia Bertilsson för möjlighet till studiebesök och att Cecilia kom och berättade och gav oss möjlighet att ställa frågor DS